Marina drog långsamt av sig halsduken. Det tjocka tyget
Dörrklockans klang skar genom lördagsmorgonen som om
Jag trodde aldrig att sorgen kunde förändra ett människoliv
Himlen hängde lågt över staden, som om molnens tyngd
Jag stod vid diskhon, gnuggade långsamt teflonformen
Man glömmer aldrig de människor som dyker upp när man
På sådana här kvarter är skenet allt. Det är inte bara
Daniel Harper och jag var gifta i elva år.
Helt av en slump fick jag syn på det. Jag stod vid
Låset klickade till som en piskrapp. Jag stod kvar









